Självkänsla hos barn | elinkungsman
elinkungsman

elinkungsman

Annons

Självkänsla hos barn

“How we speak to our children becomes their inner voice”.

 

När vi var på Birsta för någon dag sen så hamnade vi bakom en kvinna med två barn i en syskonvagn. Det ena barnet var lite äldre kanske runt Alfons ålder och minsta var ett spädbarn.

Den äldre sonen var (i mina ögon) otroligt lugn, sätt med en napp i munnen och tittade mest runt MEN hasade sig liksom ur vagnen hela tiden, tillslut så åker han igenom (saknades en avdelare eller vad man ska säga) och åkte igenom varpå mamman blir väldigt irriterad och säger:

” Det där var väl inte så smart? Se vad DU har gjort nu? Tyckte du det där var smart eller? Jävla smartass..”

Det bara stack till i HELA min mage och jag fick en sån enorm klump.. jag ville bara sätta mig ner och titta in i pojkens ögon och säga :

“Oj så tokigt det blev, kom så sätter vi oss upp. Det gör inget! Du är en sån fin kille, vi gör alla tokiga saker ibland” ..typ

MEN… jag gjorde inte det. För feg..och jag ville inte lägga mig i ändras uppfostringsmetoder men det hon sa träffade mig och gjorde mig faktiskt riktigt obekväm.

Jag tror alldeles säkert att hon älskar sina barn, kanske hade hela dagen varit kaos, kanske hela veckan och stressen tog över och hon kanske inte ens tänkte på vad hon så MEN det är så otroligt viktigt att försöka tänka på hur man uttrycker sig när man pratar med barn. Vi föräldrar har ett ENORMT stort ansvar när det kommer till att skapa en trygg känslomässig grund för våra barn..

Vi har en sån enorm makt över våra barn och det är viktigt att vi inte missbrukar den. Sen tror jag inte att det är nyttigt att ge barn FÖR mycket frihet heller. Jag har sett exempel där små barn har fått alldeles för många valmöjligheter eller utrymme att diskutera så att det enklaste av saker blir JÄTTE stora projekt. En bra lagom balans är alltid bäst, tycker jag borde tilläggas.

Jag är inte perfekt, jag har också uttryckt mig felaktigt eller valt ord som jag ångrar i efterhand. Ett exempel är att jag någon gång slängt ur mig något i hysterisk stress likt  “Men gud vad jobbig du är idag?” Istället för att säga “jag gillar inte det där ljudet/hysset du gör/hittat på”.. jag är noga med att ALLTID be om ursäkt om jag känner att något jag sagt eller gjort har känts fel i magen.. det tror jag är jätte viktigt ,för fel det gör vi alla.

 

Hur vi pratar till våra barn blir deras inre röst.. det tycker jag är en fin mening att ha med sig i bakhuvudet❤.

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
elinkungsman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats