En helgrapport | elinkungsman
elinkungsman

elinkungsman

Annons

En helgrapport

Hej på er vänner!

 

Jag hoppas ni har haft en bra helg och att ni får en bra start på veckan.

Jag känner att en hederlig helgrapport är på sin plats. Jag har haft en sån himla upp-och-ner helg att ni anar inte. Björn har jobbat natt alla dagar vilket betyder, lite sömn för mig och ensam med nattningarna som inte alltid går på ett kick. Ibland ångrar jag att vi inte var STENHÅRDA med barnen som bebisar att sova ensamma i deras sängar men andra sidan av mig ÄLSKAR att ha dem nära mig om nätterna plus att det har varit så smidigt under amningsperioderna.

Det är både plus och minus det där.

 

Men nog om det, här kommer en liten summering av helgen som gått:

 

LÖRDAG:

I lördags tog vi det mestadels lugnt då jag hade SÅ mycket jobb att göra med mina sociala medier och jag försökte komma ikapp med en del. Det är faktiskt rätt svårt att balansera familjeliv, ett “vanligt” jobb OCH sociala medier men jag älskar ju att hålla på med det här så jag försöker verkligen få det att funka. Jag redigerade en stor del av dagen och har även strukturerat upp lite på den fronten. Jag har kämpat med att hitta ett intro som jag gillar och jag tror att jag hittat vilket jag trivs med allra bäst. Det ni såg i senaste vloggen är det jag vill köra på, enkelt stilrent och lagom längd.

Björn och barnen hängde hos Björns föräldrar innan han åkte på jobbet och jag fick en god matlåda med mig hem. Mina svärföräldrar är så himla fina och jag ÄLSKAR deras mat. De gör på riktigt de G.O.D.A.S.T.E köttgrytorna i världen.. haha jag äter alltid som en häst hemma hos dem!

 

Denna bild är inte tagen i helgen MEN summerar barnens humör rätt bra. Det har varit mycket sura miner och tårar denna helg.

 

 

SÖNDAG:

På söndagen var barnen helt galna på förmiddagen. Jag hade det riktigt kämpigt… jag försökte vara så pedagogiskt och lugn men tappade det fullständigt när Alfons kastade en stor sopbil på Malve i trappen så att han tappade balansen och ramlade ett par steg. Jag blev riktigt arg och det blev jag ju mycket för att jag blev rädd. Jag förstår inte varför de ska vara så bråkiga med varandra och jag känner mig så ensam i det här.. jag känner ju ingen med barn lika tätt som vi har, så jag har ingen att riktigt bolla med?

Jag försöker verkligen att dela upp min tid så rättvist jag kan mellan mina barn men jag tror faktiskt att jag och Alfons skulle behöva MER egentid tillsammans. Jag upplever att han ibland är extra “stökig” för att få min/vår uppmärksamhet och jag hatar när det slutar i bråk eller att vi blir osams..

Jag tror det här är svårt att förstå om man inte har barn som varken bråkar med sina syskon eller trotsar men det är det absolut värsta jag vet.. när mitt tålamod tar slut och jag står där men skuldkänslor efteråt för att jag höjt rösten ordentligt…

Nåväl vi hade en supermysig eftermiddag och njöt av det sköna vädret. Byggde en snöiglo och åkte snowracer på tomten. Älskar att man kan bygga ett eget lekland på sin tomt om vintrarna haha!

På kvällen passade jag på att tidsinställa inlägg till bloggen för att det inte ska eka så tomt här i veckan. Jag är så glad att ni kikar in här trots att uppdateringarna är lite si så där till och från.

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
elinkungsman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Malin

    Är föräldraledig med vår 2 1/2 månaders, dottern på 3 1/2 är inne i trotsålder och allt ska ske enligt hennes premisser. Känner mig som en surtant här hemma och får så dåligt samvete. Bara att kämpa på och hoppas på att det blir bättre.

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Åh känner igen det där med att känna sig som en surtant🤣 exakt samma känsla här hemma tidvis😘 men som du säger, bara att kämpa på och hoppas det går över inom kort❤ stor kram

  2. Madeleine

    Åh, du är inte ensam med att barnen bråkar. Mina skiljer det 26 månader på och vi har haft mycket bekymmer med att stora barnet bitit och puttat lilla. Jag har i värsta perioderna skrikit, skällt och varit allmänt otrevlig mot mitt barn (som trots allt varit ganska liten med sina 2,5-3 år på jorden). Nu har bitandet *peppar peppar* avtagit rejält, men bråken är kvar såklart. Men bråkan lugnar sig ju oftast snabbare och lättare om vi som föräldrar håller oss lugna, lättare sagt än gjort dock, ha!

    Förstår dina tankar om sömnen, men tänk på vilken trygghet du gett barnen ändå genom att inte tvinga dem att sova själva. Bebisar är designade för att sova nära sina föräldrar, överlevnadsinstikt. Studier visar på att bebisar som får skrika sig till sömns bara för att de ska “lära” sig sova själva har fortsatt hög stressnivå och ohälsosamma nivåer av kortisol i kroppen pga stressen (de vet inte om de kommer dö eller överleva, de är ju lämnade ensamma??). De lär sig inte sova själva som bebisar, de ger upp helt enkelt. Så ser man det på det viset kanske man lättare kan stå ut med några år av jobbigare läggningar. Barnen är glada och trygga i alla fall 🙂 De kommer sova själva så småningom. Min stora sov tillsammans med mig tills han var lite mer än 2,5, sedan dess sover han i eget rum. Lilla sover med mig ännu, men sover alltfler nätter utan uppvak så vi får väl se när han blir redo för egen säng han med 🙂

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Ååh tack snälla Madeleine för din ärliga kommentar❤ Gud vad jag behövde läsa detta och jag känner verkligen igen det där med insikten att “stora” barnet inte är så stor när man väl tänker tillbaka på situationer när det varit konflikter.
      Och att samsova har jag verkligen inte hjärta att neka dem, behöver de sova bredvid oss så får de det😘 det är både jag och Björn överens om även om vi vissa nätter sover sämre med två fäljkors mellan oss haha🤣 stor kram och tack snälla för att du delade med dig så ärligt det uppskattas verkligen😘

  3. Elin

    Igenkänningsfaktor XD Dottern är precis fyllda 2 och lillebror är 6 månader. Är hemma med båda barnen och pappan kommer hem vid ca 18 varje dag. Håller på att gå under…. Ibland känns det som jag bara skriker på dottern som ständigt drar lillebror i öronen, kastar saker osv. Lyssnar inte alls och tycker snarare det är roligt när mamma blir arg. Tycker inte om att skrika men jag är bara människa och det är för mycket med allt just nu. Just nu funkar inte vardagen alls och funderar mycket på hur detta kan bli bättre. Skulle må bra av hjälp men sådan finns tyvärr inte då alla jobbar och dagisplats är inte det lättaste att få här i Tyskland där vi bor. Sen försöker jag se till att komma iväg på egentid med dottern en gång i veckan. Igår var vi på lekland bara vi <3 Ber till högre makter att det blir bättre snart…annars drar jag med barnen hem till mormor i Sverige 😂 där finns iaf snö att sysselsätta sig med ute. Här är det bara regn, mörkt, kallt och blött. Längtar till våren när man kan vara ute i trädgården hela dagarna. Så mycket lättare då. Aja, håll i hatten för det kommer dröja 😂 Snart vaknar barnen…here we go again 😜

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Åh just 2 år var en tuff tid med Alfons kommer jag ihåg plus att det är då de kommer in i trotsåldern också (the terrible two som de kallas!), men det som var jobbigt då var att jag inte riktigt kunde ställa krav på honom eftersom han inte riktigt förstod konsekvenser som han gör idag, det tyckte jag var extra jobbig och att det kändes livsfarligt att ta med honom någonstans då han rätt som det var sprang i helt motsatt riktning så det blev mycket att vi stannade hemma när jag var själv med barnen. Jag förstår precis hur det är <3 håll ut, du gör ett jättebra jobb;)! stor kram!

  4. Susan

    Hej Elin, jag har kommenterat förut ang det här med egentid med ett barn. Vi har också barn tätt och jag upplever precis samma sak som du beskriver ovan. Så tufft! 😐 Men försök när du/ni kan, att åka iväg med bara Alfons. För oss har det verkligen hjälpt. Sen är det ju tyvärr så att bråk kommer det bli oavsett… Vet hur det känns när man ”tappar det”, framförallt när man blir rädd. Det gäller att andas, ibland gå ifrån och ibland får man bara acceptera läget och trots allting klappa sig själv på axeln fastä man känner sig som världens sämsta mamma vissa gånger. Du är inte ensam! 🙂

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Åh vad glad jag blir av att du/ni vill dela med er av era tankar och känslor också, speciellt om den här biten så man slipper känna sig så ensam med de här , rätt jobbiga känslorna<3. Men jag tror precis som du skriver att mer egentid med stora barnet hjälper för hans utbrott eller trots tror jag ibland är ett litet rop på extra uppmärksamhet<3 stor kram!

  5. Camilla

    Hej Elin! Jag har sex år mellan mina tjejer, vissa dagar leker de hur fint som helst tillsammans. Andra dagar är det tjuvnyp och tandgnissel konstant. Jag kör med timeout i trappan. Gör stora tjejen illa den lilla får hon sitta på timeout vilka många minuter som hon är gammal. Gör mini något dumt mot stora syster får hon sitta i trappen hon med. Sen be om ursäkt.

    Oftast när de är tjuvnyp mm hela dagen är de uttråkade eller trötta.

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Hej Camilla! Timeout får jag köra ibland på Alfons då han rätt ofta tar till tjuvnyp på lillebror och det fungerar tidvis men sen brukar de bli bråk igen kort därefter så är nog en kombo av syskonbråk, ett litet rop på extra uppmärksamhet och ibland som du skriver trötthet eller uttråkning<3. tack snälla för att du delade med dig! stor kram

Annons
stats