Att Inte bli bjuden på kalas | elinkungsman
elinkungsman

elinkungsman

Annons

Att Inte bli bjuden på kalas

 

Elias, 4, blev inte bjuden på kalas – på grund av sin funktionsnedsättning

Publicerad 28 november 2018

Fyraårige Elias var den enda i klassen som inte blev bjuden på kalas. Anledningen? Att han har ett funktionsnedsättning. Enligt Afasiförbundet i Sverige är han långt ifrån ensam.
– Hjärtat går sönder, säger Elias mamma Sofia till SVT Nyheter.

”Hjärtat  går sönder”

Efter ett tag svarade föräldrarna till barnet som fyllde år. I korthet höll de med om att det hade blivit dumt, självklart var Elias välkommen på kalas men att ”det är ju så svårt när ingen förstår vad Elias säger”.

– Hjärtat går sönder. Det är en sådan otrolig litenhet, för det är faktiskt föräldrarna och inte barnen som väljer bort. Man inser att vi har så otroligt långt kvar för att de här barnen ska få finnas till. Han har en funktionsnedsättning, de gav honom ett funktionshinder.

Ni hittar hela artikeln här.

 

Åh gud vad det här ämnet träffade mig rakt i hjärtat då vi har en liten här hemma där talet kommer lite långsammare än hos många av hans jämnåriga vänner. Tänk om Alfons inte blev bjuden på födelsekalas för att han inte pratar med fulla meningar? Usch mitt hjärta skulle gå sönder, bokstavligen talat.

Jag har märkt att en del vuxna verkar tro att barn som inte pratar automatiskt har problem även med förståelsen. De kanske pratar långsammare, högre eller pratar till barnets föräldrar istället för direkt till barnet men bara för att ett barn har en försenad talutveckling betyder det inte automatiskt att barnet inte förstår vad som sägs. Det är Alfons ett levande exempel på. Han snappar upp minsta lilla och det har till och med blivit problem när han lyckats höra vad vi sagt till pedagogerna.

En morgon när vi kom till förskolan pratade jag och pedagogerna om att Alfons gärna ville hälsa på de större barnen och att han tyckte att de var så roligt att få vara på den avdelningen. Vi talade om att han eventuellt kunde få gå över till dem och leka efter lunch. Det här hörde givetvis Alfons och den dagen råkade jag av en händelse hämta barnen tidigare,de hade precis ätit klart när jag kom och Alfons hann av den anledningen aldrig gå över till de stora barnen. Han ställde sig i protest vid grinden in till den andra avdelningen och vägrade gå. Han hade ju hört oss vuxna prata om det på morgonen ,att han skulle få gå dit efter lunch, så när det senare inte blev så blev han av förklarliga skäl jätteledsen.

Att ha förståelsen men inte de rätta orden är för många barn frustrerande. Med förståelse och acceptans kommer man långt. Det är så viktigt att barn som av olika anledningar inte ännu pratar blir sedda och accepterade för de individer de är och att deras utveckling blir stöttad snarare än exkluderad.

 

Åh gud vad jag älskar den här bilden på Björn och Alfons, så himla fin❤.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
elinkungsman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Erika

    Blev så himla ledsen när jag läste den artikeln 😔 Men så fint att många har lyft problemet på socialamedier på senaste så kanske fler tänker steget längre inför nästa kalas 😊 Var själv utstött i klassen i 2 år och önskar verkligen att mina grabbar inte ska behöva känna den känslan ❤

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Ja, det känns som ett sånt onödigt problem skapat av föräldrar. Vi ska ju agera förebilder för våra barn<3 och att vara accepterande känns verkligen som en bra grund<3. Det kanske inte alltid är rättvist eller lätt men det är iallafall rätt<3.

  2. Nathalie

    Vi hade med oss en pojke med funktionsnedsättning vi bjöd honom också eftersom vi bjöd hela klassen. Det var ett badkalas och enligt kravet skulle man vara 1 badande vuxen per två barn så vi betalade inträde för en extra vuxen som bara skulle vara med barnet med funktionsnedsättning. Man kan tycka att det är självklart, vilket vi också tyckte, men ingen fattade vilken energo och omtanke vi la ner på detta barn. Istället för att vårt eget barn (fördelsedagsbarnet) fick den uppmärksamhet han behövde på sin stora dag, så var det istället ett annat barn som fick all uppmärksamhet. Självklart ska alla få vara med om hela klassen är bjuden, men det blev en jobbig dag med ledsna barn. Året efter bestämde vi oss för att inte bjuda hela klassen, för då är det ju exempelvis 10 barn som inte blir bjudna. Vi hade samma kalas, på samma plats och det blev mer lyckat. Det känns hemskt att säga så, men jag menar förstås INTE att det blev sämre med att ha någon med funktionsnedsättning, men det blev tyngre och ledsammare för oss som höll i kalaset när ingen annan förälder ville ställa upp och hjälpa oss. Hade vi haft ett barn med funktionsnedsättning hade någon av oss varit med och badat och på något sätt “ställt upp att underlätta för de som håller i kalaset”. Jag tror inte att någon hade satt sitt eget barn som fyller år åt sidan, för att sätta någon annans barn (med funktionsnedsättning eller inte) högst upp och få födelsedagsbarnet att glömmas bort i allt kaos. Vad vill jag få ut av den här texten då, jo jag FÖRSTÅR varför man inte bjuder barn med funktionsnedsättning för att det blir ett helt annat kalas och fokus på detta barn istället för födelsedagsbarnet OM man inte får någon hjälp från föräldrarna till barnet. Jag tycker att alla som har barn och framförallt barn som inte klarar sig utan en assistent, har ansvar att hjälpa till med barnet om deras barn blir bjuden på kalas. Inte bara köra in barnet i rullstol och be oss ta över “bara för att det ska vara lika för alla”. Vi tyckte att vi behandlade hela klassen lika, för vi bjöd alla och den enda skillnaden var att barnet med funktionsnedättning fick mer uppmärksamhet och en egen person som passade honom hela tiden. Men handen på hjärtat, skulle ni ta in ett sådant barn år efter år efter år, (alltså utan försäldrarna till barnet som vägrar vara med kom i håg att de inte vill vara med) och att Alfons sitter och gråter för att Björn fick passupp ett annat barn konstant och du servera allt och Alfons står och drar i dig. Nej fy. Därför valde vi att bjuda färre kompisar året efter för att vårt barn har väl rätt att njuta av sin dag? Jag tycker det är viktigt att inte att man kan inte bjuda alla om det skadar sitt eget barn. Men bjuder man alla så ska man inte heller utesluta någon såklart. . Men man kan göra som vi och kontakta föräldrarna och prata vad dom behöver till detta barn och önska att dom kan vara med och hjälpa oss att dra runt rullstolen, i och urlyft i vattnet osv, finnas där ifall barnet saknar dom (vilket dom inte gjorde för de var inte ens på badhuset). Jag vill lyfta detta för oftast fattar man inte vilket jobb dom vuxna lägger ner när dom bjuder ALLA barn. Utan man hoppar på med pekpinnar så fort man inte bjuder vissa. Jag tycker det är viktigt att lyfta det fina folk gör som gjorde allt i sin makt för att behandla alla barn lika<3 Vilket vi gjorde, men ändå klarade vi inte av det trots att vi betalade in en extra badvakt. Tänk om vi skulle ha fått skit för att vi inte bjöd detta barn året efter. Dessutom var det ju andra barn som drabbades som inte blev bjudna på grund av detta bara för att "det skulle se bra ut". Alltså att vi uteslöt 10 istället för 1. Så istället för att det var 1 barn som drabbades så var det 11. Var är rättvisan i det? Men inte är det någon av dom föräldrarna som klagar.

    1. elinkungsman
      elinkungsman

      Hej Nathalie! Åh en problematisk situation men i mitt fall hade jag nog varit ärlig i den situationen och sagt som det var, att föräldrarna (alla) helt enkelt var tvungna att vara med då jag inte hade kunnat ta ansvar för att hålla koll på de barn som ej är simkunniga, för jag antar att ett badkalas hålls för simkunniga barn? Det är ju inte barnet med funktionsnedsättnings fel att föräldrarna inte brydde sig tillräckligt mycket för att finnas där för sitt barn i den situationen. Det som är tråkigt i den här typen av situationer är ju att det är barnen som drabbas, barnen som känner ångest och skuld för att vara till besvär.. föräldrarna skulle väl vara med för att underlätta främst för sitt barn och inte för de som håller i kalaset. Jag förstår hur du känner ang. att vilja tillfredsställa ditt barn på kalaset, då det är Hens stora dag men kunde inte barnen ha roligt ändå med varandra? Jag förstår som sagt delvis hur ni känner men tycker någonstans också synd om de barnen som blir exkluderade för att vuxna inte kan komma överens om de praktiska. Jag tycker det är en onödig situation som skapats av föräldrarna ifråga helt enkelt , då jag själv tycker att det är en självklarhet att finnas där för sina barn om det behövs och i detta fall är det ju uppenbart att det hade behövts för allas skull och då främst barnet ifråga.
      stor kram!

      1. Nathalie

        Tror du missförstod mig lite. Självklart är det för simkunniga barn och därav en badande vuxen per 2 barn.(som inte var med i fikarummet, på land, bara i vattnet att tillägga!) I alla fall så var badhusets regler där och då, så det finns inget att gräva i där. Men det handikappade barnet kunde inte simma. Det är inte barnets fel och nej Elin, självklart (precis som du skriver) är det inte heller barnets fel att föräldrarna inte är med, men det tyckte jag inte att jag behövde snöa mig in på. För att inte vara sådana som “utesluter” ett handikappat barn (för det vill vi inte att någon gör mot våra barn) från klassen så löste vi detta med att bjuda det handikappade barnet som fick som en “personlig badassistent” betald av oss under hela vistelsen som bara skulle passa detta barn. Kalaset var ju för simkunniga barn men alltså skiten man faktiskt får om man inte bjuder ETT enda barn pga bristande talförmåga/simförmåga, det ska inte spela någon roll vilket funktionsnedsättning man har ett talfel väger inte mer än ett simfel så därför bjuder vi alla oavsett vem man är <3 Jag vet inte om du förstår initiativet/stressen/planeringen/kärleken från oss och som du kanske förstår så hamnade vårt eget barn i "skymundan" eftersom vi valde att sätta vårt barn åt sidan (plocka inte isär varje mening nu, utan försök hårddra det att ett kalas med eller utan handikappande barn ser OLIKA ut. Det låter fult men självklart krävs det resurser i alla fall från kalaset jag beskriver. Vårt födelsedagsbarn har inte något handikapp och klarar sig själv. Men det är INGENS fel, men vårt barn är också ett BARN och vill som de flesta andra ha uppmärksamhet på sin stora dag. Oavsett vad vuxna kommer överens om och inte. Kan du tänka dig att detta barn är Alfons? Precis som du skulle vilja att det är din dag på exempelvis din födelsedag/dejt/bröllopsdag/någon dag du vill va i fokus. Förstår du känslan jag vill beskriva? Även om alla är välkomna, det är ingens fel att man har handikapp, alla BÖR hjälpa till, så blev det i det här fallet INTE, så det spelar ingen roll vad man tycker om det som inte hände. Alltså om att föräldrarna borde vara med, de var inte med och vi fick INGET stöd från dom. Barnen blev lidandes av detta (men det var såklart ingens fel kan skriva ihjäl mig om det). På barnkalas (badkalas på Himlabadet i Sundsvall 2017) så får fördelsedagsbarnet en krona och sitta på gaveln, precis som man får gör ai fördelsedagsrummen på Leos lekland (2016) vårt barn fick inte sitta å gaveln som ville det som vi hade lovat när vi var på HImlabadet och "kollade runt" vid bokandet av kalaset. Precis osm man frågar vilket rum man vill ha på Leos lekland och vart vill du sitta? Vårt barn fick inte sitta på "sin" plats men ja, han fick tårta ändå. Assisterande badvakt var bara med i BASSÄNGEN så under fikat assisterade jag 20 barn och min sambo barnet med funktionshinder, men ja ett av de 20 barnen var ju mitt barn och precis som du skriver så hade ju barnen roligt med varandra ändå, sälvklart för det är ju kalas. Men förstår du inte känslan? Vårt barn undrade varför vi inte la fokus på vårt eget barn, alltså förstå hur det ändå känns i ett mamma-hjärta?). Nej fy! Vårt barn blev ju ledsen! Men vi måste ju bjuda ALLA (förvisso vill vi det med HJÄLP) annrs hängs man ut i tidningen av andra föräldrar. Men räddar man sitt eget barn eller andras barn först? Därför valde vi att utesluta halva klassen nästkommande födelsedag just för att mitt barn blev så himla ledset. Alltså jag känner mig dum som uteslöt så många barn men mitt hjärta går ju fan sönder! Tänk i ett barns värld. Det styrs av KÄNSLOR och förstår inte din kommentar med att vuxna ska komma överens, vara med osv osv, för de undrar bara vart är mamma och pappa och varför får inte jag sitta på kanten där Lisa, Alice och Oscar suttit när dom fyllt år. Varför fick jag inga presenter, varför hämtade ni inte dom ur skåpet och gav mig, så som andra föräldrar gör? Jo älskling för mamma och pappa hann inte. Vi var två i (torra) kalasrummet utan hjälp eftersom dom som badade+assistent bara var med barnen i bassängen (skriver det för att förtydliga att vi bara var två vuxna på torra land). .Aja, förstår man inte vad jag menar nu så blir jag på riktigt upprörd. Men vårt barn har i alla fall lärt sig detta- alla är lika mycket värda och därför bjuder vi alla barn. De handikappade barnet får sitta på kanten, där du skulle ha suttit, eftersom han behöver det och då kan man vara snäll och låta honom sitta där eftersom han behöver det mest, annars dör han. Alla ska vara med och bada och alla ska kunna äta tårta därför måste mamma gå iväg och mixa tårtan så att han kan dricka den med sugrör och pappa vara med honom hela tiden ifall han slutar andas. Du får dina presenter när vi kommer hem, för de ligger i skåpet (eftersom man badar först och fikar sedan, Himlabadets upplägg) så presenterna finns kvar, vi får leka med varandra så gott det går och styra kalaset efter ett annat barn idag. Det är ingens fel, eller jo det är vuxnas fel men sånt förstår du när du blir äldre. Såhär kommer alla födelsedagar att se ut för dig så håll tyst och sätt dig åt sidan för dig är det i alla fall inget synd om. Nej, så här är det. Det var hemskt, riktigt hemskt. Vi valde (tyvärr) att aldrig utsätta vårt barn för detta igen. För ingen ska behöva må dåligt. Och tro mig man mår inte dåligt av det man inte har någon aning om. Barnet med handikapp hade ingen aning om att vi hade kalas på himla badet i år igen. Och detta kalas kunde vi få ägna uppmärksamheten åt vårt barn, på kanten, med tårta utan stress och paketöppning på plats och han var inte ledsen och han satt i mitt knä, pappa stod bakom och han var så himla glad <3 Ska vi inte få uppleva detta med vårt barn som jag burit på i 9 månader uppforstrat i 7 år och tagit hand om varje dag. JO, vi är faktiskt värda det och vårt barn är värt det. Sedan till alla som tror att jag tänker fortsätta sätta handikappade barn åt sidan – NEJ! Inte om föräldrarna till det barnet är med och tar sitt ansvar. Tror inte du hade utsatt ditt/dina barn för detta år efter år (i situationen på badhus, med 20tals barn). Därför gör inte vi det heller.

        1. elinkungsman
          elinkungsman

          Jag förstår att det här verkar vara något som gör dig väldigt upprörd och jag säger inte att du inte får vara upprörd, du har rätt till dina känslor såklart men eftersom du frågade mig om min åsikt och hur jag hade känt så gav jag den<3. I mitt fall hade inte det här varit en sån stor grej och jag tror det hade varit nyttigt för Alfons att få se att det finns barn som inte är lika lyckligt lottade som honom, han har en fullt fungerande kropp (än så länge) och det är något alla borde vara tacksamma för, och barn är klokare än vi ger dem kred för.
          Jag hoppas jag kan ge honom den ödmjuka synen på livet.
          Jag tycker däremot , precis som du, att det hade varit en självklarhet att föräldrarna till barnet med funktionshinder skulle vara med? och hade de inte accepterat det "kravet" så hade de tyvärr inte kunnat komma. Där ligger ansvaret helt och hållet på föräldrarna tycker jag och jag kommer alltid tycka att föräldrar så långt det går ska försöka komma överens för att undvika den här typen av agg mot varandra<3. Sen kommer man kanske inte överens med alla, så är det ju.
          Det finns barn i världen som inte ens har mat på bordet så ett kalas som inte är 100% som mitt barn hade önskat känns som en litenhet, jag tror inte på att allt ska vara serverat och perfekt hela tiden även om jag älskar mina barn till månen och tillbaka<3.
          Jag hoppas du förstår hur jag menar, och jag förstår att ni lagt ner mycket energi och tid på kalaset och det är tråkigt att föräldrarna i fråga inte uppskattade det. kram!

Annons
stats